Kontrakten är påskrivna, upplägget är klart och jag är igång. Är spänd, peppad och stolt att jag blivit antagen till Team Trifinity! Glad att dom tror på mig, och anser att jag har byggt en bra grund. Jag har fullständigt förtroende för teamet , det är kompetenta coacher och glada motiverande tjejer. Har i och för sig inte träffat dom än, men jag har läst både bloggar och hemsidor. Robert, Camilla och Sara Back är fitness-trillingarna som jag har följt under några år, och verkligen inspirerats. Nu är Camilla min coach!

I några år har jag ”smyg”drömt om att jobba mig till en bikinifitness-kropp som skulle hålla måttet för tävling. Dock har det känts ganska långt bort då jag vet att det innebär månader (!) av strikt kost och strikt träning. Träningen i sig är inte mitt största dilemma, men maten... Tror jag. Och kanske att hålla motivationen igång trots att det kommer dagar som med all säkerhet kommer vara för jäkliga rent mentalt.
Hur som helst, nu har jag kommit till punkten i mitt liv där jag känner mig redo. Jag har vridit och vänt, ifragasatt mig själv och kommit fram till att det är nu jag ska göra det. Det är ett stort kliv utanför min bekvämlighetszon. 
För min del handlar det om en utmaning fysiskt, men lika mycket psykiskt. Att puscha sig själv mot ett mål, att förändra kroppen stenhård diciplin och inte ge upp. Att dessutom se tydliga resultat är något jag vill och blir driven av. Det driver mig i min "vanliga" träning också.
Jag tror att det är en gren som jag kan fastna för. Om min kropp svarar bra på mitt upplägg siktar jag på tävling i juli och om inte, får jag inte panik för det utan får hitta en annan tävling längre fram. Det känns skönt att ha det lite öppet så där, även om målsättningen är klar.
Så nu i några månader framåt är det strikt kost och strikt träning som gäller. Jag äter mycket och bygger upp min kropp, för att närmare tävling gå på diet för att tappa i fettprocent så att det jag byggt upp ska synliggöras.  Det kommer betyda att jag blir mindre social ju längre fram mot målet jag kommer med kanske flera olika träningspass om dagen, mindre spontan när det gäller middagar och så vidare, på min mammas stora kalas kommer jag äta ”min mat” högst troligt och så vidare. Men det är värt det för mig. Och om det är värt det för mig så tycker så klart mina nära att det är värt det också J
 
Det här är en sport, där fysiken bedöms. Inte personliga egenskaper. Disciplinen riktar sig till de kvinnor som vill presentera en fysik som är lite mindre muskulös men ändå atletisk och estetisk. Jag vill poängtera att den kroppsform man uppnått till tävling, inte är en form jag förespråkar man till vardags ska ha som ideal. Så låg fettprocent har man bara till tävling, sedan återgår man till en mer hälsosammare livsstil.

Bilden överst har jag lånat från svenska.yle.fi och nedre från Camilla Back.

Vi har nu kommit igång med våra stavgånskurser och det blev större än vad jag vågade hoppas på faktiskt. Kul så klart! Många lever fortfarande i tron om att stvgång är pensionärsträning, men jag vill påstå att med rätt teknik och lite varierande övningar är det en utmärkt helkroppsträning! Tänkte bara göra en Re-post på min intervju med Maria Rydqvist, apropå stavträning. 

Den här tiden på året är det mycket skidor. Älskar mornarna i TV-soffan med lång frukost, Nyhetsmorgon som sedan brukar bli Vinterstudion. Det är något speciellt med att se skider på TV, håller ni med? Man dras med, följer sina åkare och vem minns inte Charlotte Kallas heta supporter som fullkomligt "var där" fast framför tv:n? Det är något med kommentatorernas röster, gnistrande snö, glada tillrop av supporters och sådana där hejar-grejer som bjällror... Jag liksom känner smaken av varm choklad och limpsmörgås med hushållsost på! Minns när jag var liten och vi hängde vid elljusspåret dagligen i Rosvik som byn heter där jag är uppväxt. Avslutades ofta med fika utomhus, och det smakar så gott ju!
Kommer ni ihåg VM-stafetten i Falun förra året? En av tjejerna i landslagstruppen som knep silvret var Maria Rydqvist, som är född och uppvuxen i grannbyn Smålandsstenar i Gislaveds kommun. Om man läser hennes meritlista så kan man inte bli annat än imponerad! Mer om henne kan ni läsa här. Jag har haft förmånen att ställa några frågor till henne!
                                  
Vem är Maria? Maria Rydqvist född 1983. Längdskidåkare. Född och uppvuxen i Smålandsstenar. Bor numera i Älvdalen i Norra Dalarna. Familj: Sambo Bengt och två döttrar Wilda 5,5 och Charlize 2,5. 
Jag vill börja med att gratulera dig till en fantastisk karriär inom skidåkningen! Förra årets VM i Falun slutade med ett stafettsilver, vill du berätta lite om känslan kring det? VM i Falun är absolut min höjdpunkt på skidkarriären både resultatmässigt och upplevelsemässigt. Jag är otroligt glad att jag fick uppleva det och det har gett mig väldigt mycket motivation och glädje under året.  
Hur ser det ut med tävlingar för den här säsongen? Eftersom det är mästerskapsfritt kör jag framförallt världscupen som de viktigaste tävlingarna under vinter. Det blir 20-25 talet sådana lopp under säsongen. Plus lite SM- tävlingar och annat. Tour de Ski och Kanada Tour är två andra höjdpunkter som också ingår i världscupen.
På den nivå som du tränar och tävlar gäller det hålla igång hela året, hur gör du för att hålla dig i form för kommande säsonger? På somrarna kör vi mest barmarksträning i form av löpning, rullskidor, Stavgång och styrka. Ibland också cykel. 
På våren tränar vi väldigt allsidigt men ju närmare hösten vi kommer desto större blir andelen rullskidåkning. Träningen är extremt variationsrik. Dels för att vi tränar barmark halva året och på snö halva, men också för att vi kör så många olika discipliner och moment. Klassiskt, skate och stakning. I olika farter i väldigt varierad och blandad terräng. Även löpningen och styrkan gör träningen  blandad. Totalt sett finns en oändlighet av pass och sällan är det ena passet det andra likt. En av de stora plusbitarna med denna sport tycker jag. Det också ett bidrag till av vi har så lite skador inom sporten. Träningen blir sällan monoton. 
Jag kör i regel 2 gympass i veckan med redskap. Däremellan lägger jag in ytterligare några tillfällen med 10-15 min bålträning före eller efter någonting annat. Jag tränar  9-12 pass /vecka när det inte är tävlingssäsong.                                 
Styrketräning (med vikter eller kroppen som motstånd) är viktigt för alla, och bål-muskulaturen pratar vi ofta om. Bästa övningen för starkare bål om du får välja en? Svårt att välja en, men fällkniven är bra och väldigt jobbig. 
Vi kommer ha stavgångskurser i Smålandsstenar och i Hylte med start 4 februari. Skulle du säga att det även är ett alternativ för vältränade idrottare såväl som för motionärer? ja verkligen. För alla, Man tränar hela kroppen och det är lätt att få hög puls och träning för hjärtat. De flesta som aldrig provat brukar dessutom tycka att det är överraskande roligt. Helst ska man ju köra i en längre slalombacke om man har någon. Men man kan även springa eller gå upp och ner i mindre backar. Passar väldigt bra som gruppträning också eftersom det är lätt att anpassa sin egen fart och ändå köra tillsammans. Man inspireras också väldigt mycket av varann. Går bra att träna hela året också, även om det blivit vinter och inte kommit så mkt snö. Då kan man använda skor med dubb så får man bra grepp.  
Om du får hälsa till våra stavgångsmotionärer och alla andra som vill komma igång med fysisk aktivitet? Utgå från dig själv och var nöjd med alla dina framsteg. Fundera på vilken träning du gillar, inspireras av och kan tänka dig att hålla på med. All träning är bra och bättre än ingen träning. Beröm dig själv för att du tar hand om din kropp och hälsa.

Stort tack Maria för din tid. Och lycka till i fortsättningen med allt och ett riktigt gott 2016!

Mitt företagsnamn FormElite, har med olika former att göra. Form som i att forma kroppen och forma hälsan till den allra bästa = elite. Men också med form som i konst, grafisk design, färg och form på fransar och bryn, för länge sedan utbildade jag mig inom permanent make-up och så vidare. Jag har hållt på med olika former av form på olika sätt så länge jag minns. 

Det roliga är att form inte tolkas likadant för nästan någon av oss. Titta på en målning, vad ser du? Vilken känsla får du? Det jag känner och som kommer ut på duk genom färg, pensel och mönster är med all säkerhet inte samma som du känner. Min ultimata form när det gäller hälsa, idrott, kropp är säkert inte likadan som någora andra. Det är olikheterna som gör det spännande!

För några år sedan hade jag lite "på begäran" en utställning. Eller förresten, det var en vernissage! Låter snyggare så. Jag brassade på med att hyra lokal med stora skyltfönster, bubbel, snittar och fixade skön bakgrundsmusik och bjöd in. Ska det vara, så ska det vara liksom. All or nothing! Ok, jag bjöd in en annan tjej också som målar men på ett helt annat sätt och med ett annat uttryck. Superhärliga tavlor så det var riktigt kul att hon hängde på. Kände mig rätt så bekväm i det, till kvällen innan. Jösses vilken ångest jag fick! Tankar som -Vem tror jag att jag är? - Skulle någon vilja se mitt kladd?  Folk kommer tro jag är tokig med det jag målar! och så vidare..
Ofta tänker jag att jag kunde ha gjort bättre, lite annorlunda så hade det blivit 100% 
Men, varför skulle folk fråga om utställning om dom inte gillade mina tavlor? Skulle folk säga så bara för att va snälla? Skulle dom köpa mina tavlor om dom inte gillade dom?
 - Nä, skärp mig bara.
Vad hände? Jo, jag sålde  nästan alla tavlor jag hade! Efter det har jag blivit kontaktad av nya köpare, några som vill ha mina alster som utställning i sina offentliga miljöer. Det är ju inte klokt va!? Kul så klart! Några säljer jag, några måste bo kvar hos mig. Går liksom inte att släppa taget om dom. Mina målar-il kommer med jämna mellanrum, men kanske lite mer sällan nu än förr. Men nu har jag ett, och här ser ni en liten del av en. Ska säga att jag numera är mycket mer avslappnad angående mina tavlor, jag gör dom för mig. Att andra gillar dom är grym bonus :-)

Det blev ett inlägg av privat karaktär det här, och det kommer säkert komma alla möjliga varianter. 

Jag har precis införskaffat mig ett nytt pulsband (och klocka) och har mer noga börjat använda mig mer av informationen klockan/bandet ger mig. Tyckte och tycker nog fortfarande att det är lite "mäckligt" med allt vad pulsträning innebär men ju mer man håller på desto bättre koll ju :-)
Med hjärtat som ledare kan man faktiskt anpassa sin träning efter dagsformen. Men man måste ha lite grundläggande förståelse för vad det här med puls är för något.
Det finns tre olika begrepp.

Vilopuls: Vilopulsen är det antal slag som hjärtat slår när du befinner dig i vila, när du ligger ner och slappnar av. Ju mer vältränad du är, desto mer blod klarar hjärtat av att pumpa ut vid varje slag och detta innebär att hjärtat inte behöver slå lika fort, vilopulsen sjunker.
Arbetspuls: Arbetspulsen är din aktuella puls just nu. Din arbetspuls förändras ständigt i takt med att du utför olika aktiviteter.
Maxpuls: Maxpulsen är det antal slag ditt hjärta klarar av att slå per minut. Maxpulsen är genetiskt betingad och kan inte påverkas av träning. Efter 20-25-årsåldern minskar maxpulsen med ungefär ett slag per år om du inte är fysiskt aktiv. Maxpulsen mäter du bäst genom att utföra speciella maxpulstest. Du kan även beräkna en uppskattad maxpuls genom olika formler. Den vanligaste för män är 220-åldern och 226-åldern för kvinnor. Detta innebär att en tjej som är 25 år har en uppskattad maxpuls på 226-25= 201. Kom ihåg att detta inte är din exakta maxpuls och en felmarginal på 5-20 slag finns.

Ska man träna pulsbaserat finns olika zoner att befinna sig i, brukar benämnas som dom 5 pulszonerna. För att räkna ut intensiteten i de olika zonerna använder du dig enklast av din maxpuls och olika procent av den. Om din maxpuls är exempelvis 190 blir pulszonen 50-60% följande: (0,5*190)-(0,6*190), det vill säga 95-114 slag/minut. Sedan räknar du vidare med de andra zonerna på samma sätt.

Pulszon 1, 50-60% av maxpulsen
Att arbeta i den här zonen upplevs som behagligt. Andningen är ganska normal och du kan enkelt prata med träningskompisen. En hel del vardagsmotion, som att gå till jobbet, innebär att du rör dig i den här zonen. Du kan träna i denna zon länge och varje dag om du vill. För nybörjare är denna nivå bra att börja på, och även för rehabilitering.
Pulszon 2, 60-70% av maxpulsen
När du tränar på denna nivå ökar hjärtats slagvolym och kroppen använder mer fett som energikälla. Att träna på denna nivå innebär att du andas lite tyngre men du kan fortfarande föra ett samtal men du blir lite flåsigare. Du kan träna i den här zonen 30-120 minuter två till fyra gånger i veckan beroende på din kondition.
Pulszon 3, 70-80% av maxpulsen
I den här zonen blir det lite jobbigare och andningen blir djupare och mer ansträngd. Du förbränner mer kolhydrater än fett på den här nivån, men samtidigt bränner du fler kalorier totalt och får en bättre efterförbränning. Din förbränning är alltså förhöjd under en längre tid efter passet jämfört med de lägre zonerna. Du kan träna på den här nivån 30-60 minuter tre till fyra gånger i veckan. Förutom att du förbättrar konditionen förbättrar du också den muskulära uthålligheten.
Pulszon 4, 80-90% av maxpulsen
Att träna i den här zonen är jobbigt, flåset ökar rejält och att prata samtidigt är inte att tänka på. Du kan känna ditt hjärta slå hårt och snabbt. Att träna på den här nivån innebär att du tränar nära din mjölksyratröskel och du kan förbättra den. Detta innebär att du kommer att kunna träna längre tid på en högre nivå utan att ”gå in i väggen” vilket höjer din prestationsförmåga. Som vältränad motionär orkar du kanske hålla detta tempo i max 30-60 minuter och nybörjare bör inte ge sig in på denna nivå. Träna max ett till två pass i veckan på den nivån.
Pulszon 5, 90-100% av maxpulsen
Att träna i den här zonen gör att det krävs en ordentligt tränad kropp. På den här nivån tränar du din mjölksyratålighet, dvs. dina musklers förmåga att träna utan tillgång till syre. Träning på den här nivån sker i form av korta intervaller. Generellt sett finns det ingen anledning för nybörjare och motionärer att träna på den här nivån, utan den lämpar sig åt mycket vältränade idrottare. Efter ett sådant tufft pass behöver kroppen 48 timmars vila för att återhämta sig.